Etiketter

, , , ,

I eftermiddags hade jag egentligen tänkt att blogga lite om Lokes kommande födelsedag men kom av mig strax innan halv fem då en märklig känsla for genom kroppen. Efter bara någon sekund insåg jag att just idag är det på dagen ett år sedan min älskade farmor Lisa dog, nästan 96 år gammal. Farmor Lisa var kittet som höll ihop bröderna Olsson och då också oss kusiner. Hennes död, även om hon var rysligt gammal, var förfärligt jobbig. Än idag är det sorgligt att tänka att hon är borta… Jag vaknar fortfarande ofta på natten och kan höra hennes röst ”lilla pian, lilla pian”. Jag älskar dig finaste farmor Lisa och du kommer alltid att ta upp en stor del av mitt hjärta.

 

 

 

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, Lyckan går. Gud förblir vår fader vår.

Annonser