Etiketter

, , , , ,

Den 26 september är det sjutton år sedan min kompis Katrin dog. Hon fick sin cancerdiagnos i maj och dog i september samma år, sexton år gammal. Ibland känns det som att hon fortfarande lever. Jag googlade hennes namn häromdagen och blev ledsen när det första jag fick upp var hennes plats på kyrkogården, i hemlighet hade jag hoppats på att hon var livs levande.

När hon var sjuk och jag började gymnasiet berättade hon att det var så jobbig att behöva gå med dem som var ett år yngre, att ta studenten ett år efter alla andra. Jag ler igenom tårarna när jag tänker på vad som var viktigt för oss då. Jag önskar innerligt att Ung Cancer funnits när Katti var sjuk, då hade jag vetat att det är okej att känna.

Annonser